måndag 12 januari 2009

hej alla underbara läsare!
klockan är 13:35 och det är måndag.
jag stannade hemma ifrån skolan idag och
följde med pappa in till linde och stannade hos mamma. det är skönt att vara här, att få lite kärlek och bli ompysslad. jag vet faktiskt inte helt ärligt hur jag mår just nu. jag kände mig trött imorse, lite snuvig men det har jag ju varit hela vecka så.
jag mår inte så bra tror jag, det lutar nog åt det.
jag vet inte om jag känner mig illa tillfreds med hemmet eller om det är att jag är hängig på grund av förkylningen. det enda jag vet är att jag verkligen inte vill till skolan imorgon heller. men jag ska väl dit ändå, skolan måste skötas. som allting annat i mitt liv, det måste skötas. och det är väldigt mycket vad det är jag som ska sköta allting tycker jag. Kan ingen lägga märke till mig någon gång hemma, kan ingen se att det blir för mycket. jag vet inte hur
många gånger diskussionen har gått runt runt runt
i vårt hus ute på landsbygden. pratet om oss, dig och mig.
pappa, kom igen. vi flyttar ifrån satmaran? nehe? du vill inte det?
men tänk på mig någon gång då! hur har jag det? passar hon och jag ihop?
i 8 år, eller vad blir det? hur länge ska en 15 åring orka.
jag ber dig, min själ skriker verkligen nu. jag vill bort här ifrån!
jag packar mina väskor och reser, reser bort. men vart?
jag är som sagt bara 15 år. det är inte mycket för världen det.
det får bli mamma ett tag nu istället, jag vill ha kärlek ett tag.
usch vad jobbigt det låter när jag skriver så här.
kärlek är väl inget man ska behöva kämpa för. ska inte det vara något man förtjänar
utan att ens jobba för det? älska mig, snälla. visa att ni bryr er.
vad är ni för några? gud vad otäckt allt är, jag skämms för att jag skriver det här här. och jag skämms för att jag är rädd för dig. Pappa snälla, jag skriver inte detta för att såra dig.
detta är till för henne, jag kallar henne för "henne". Du vet vem det är.
läser du detta någon gång i ditt liv så ska jag ge dig en kram.
du vet pappa att jag älskar dig, det är inte det. Men det är jobbigt just nu hemma.
det tycker du också, det ser jag i dina ögon.
Åherregud.
jag är ett sånt emo, men alla är inte glada jämt.
ibland kan det hända att en tjej eller kille, man eller fru, barn eller mamma hamnar under isen.
då vill person känna kärlek, person behöver familj, vänner. behöver, behöver och behöver just då. som allra mest.
hejdå, skriver nog mer posetivt sen.
detta var mest tankar ifrån allt.
jag är jag, moa ericson.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar